Han är NHL’s mest jagade man och igår fick han tillåtelse av Detroit Red Wings att prata med andra klubbar. Han är ingen spelare men han råkar vara ligans, och kanske hela sportens, bästa coach. Mike Babcock är namnet på allas läppar just nu. Var hamnar demontränaren? Och varför är han så bra?
En ung Mike Babcock (Foto: wingingitinmotown.com)
Från början
Michael ”Mike” Babcock föddes den 29 april 1963 i Manitouwadge på den kanadensiskatundran. Han började spela hockey i tidig ålder, som back och tillhörde bland annat Saskatoon Blades och Kelowna Wings i WHL (Western Hockey League, Kanada) innan han började på McGill University där han också tillhörde skolans hockeylag. Efter sin kandidatexamen i idrott studerade Babcock idrottspsykologi i ett år innan han 1987 flyttade till Storbritannien där han, som spelande tränare, tog över Whitley Warriors.
Efter ett år i Europa tog Babcock över Red Deer College (Alberta, Kanada) där han vann provinsmästerskapet 1989 och även blev utnämnd till årets coach. Via två år i Moose Jaw Warriors (WHL) hamnade Babcock 1991 i Lethbridge Pronghorns, ett universitetslag i västra Kanada. Hur det gick?
Jodå, under säsongen 1993-94 tog han laget till sitt första slutspel någonsin som slutade med att man vann hela det kanadensiska mästerskapet. Babcock blev, inte helt otippat, utnämnd till Årets Coach efter den bedriften.
Efter den vinsten flyttade nomaden Babcock vidare till Spokane Chiefs (WHL) och sedermera till dåvarande Anaheim Mighty Ducks (idag Anaheim Ducks) farmarlag Cincinatti Mighty Ducks där han tog över tyglarna inför säsongen 2000-01. Efter att ha tagit Cincinatti till slutspel två år i rad tog Mike Babcock så över Anaheim Mighty Ducks den 22 maj 2002.
NHL Most Wanted (Foto: hockeywriters.com)
Anaheim Mighty Ducks
Babcock och Anaheim kom överens om ett tvåårskontrakt och redan under sin första säsong som huvudcoach i ligan tog han Ducks hela vägen till Stanley Cup-final. En final man visserligen förlorade efter sju matcher mot New Jersey Devils, men ändå. Det var ett statement av rang för en rookiecoach. Men det gav inte mersmak.
Nästföljande säsong missade Anaheim slutspel men det var nog många som förväntade sig att Babcock skulle stanna i Kalifornien. Liver blir dock sällan som man har tänkt sig och efter lockoutsäsongen 2004-05 fick Mike Babcock ett erbjudande från Detroit Red Wings. Han accepterade.
Detroit Red Wings
Detroit har inte missat slutspel sedan 1989 och under Babcocks tio år i klubben bara åkt ut i förstarundan tre gånger. Babcock guidade laget till två raka Stanley Cup-finaler under säsongerna 2007-08 och 2008-09, båda mot Pittsburgh Penguins. Den första vann man (4-2 i matcher) och den andra förlorade man (4-3). (Som en parentes måste vi bara nämna att Marian Hossa förlorade med Pittsburgh 2008. Han flyttade sedan till Detroit nästkommande säsong, och förlorade därmed igen året efter.)
På 786 grundseriematcher med Detroit har Babcock en vinstprocent på 64,9. Hans 458 vinster gör honom till den coach med flest vinster i klubbens 89-åriga historia.
En annorlunda stil
Till skillnad från många coacher i NHL är inte Mike Babcock någon som ser ständiga förändringar som ett problem. Där andra blir frustrerade jagar Babcock nytt. Ett bevis på detta är hur många av hans tidigare assistenter som idag är huvudtränare i NHL;
Paul McLean (senast i Ottawa), Todd McLellan (fram tills nyligen i San José) och Bill Peters (Carolina) är några exempel.
Istället för att hämta in någon som visat sig i NHL letar Babcock utanför ligan.Varje gång enassistent har försvunnit har Babcock tagit sitt stora kontaktnät till hjälp. Han känner de flesta tränarna i AHL och WHL, hans son spelar i USHL och hans personliga vän Jeff Jackson är huvudtränare (University of Notre Dame) med ett bra kontaktnät i collegeligan NCAA.
Det finns de som argumenterar att eftersom Babcocks assistenter ofta blir huvudtränare i konkurrerande klubbar så borde Detroit förlora på det i längden. Babcock håller inte med:
”Det enda som händer är att vi, tillsamman, gör ligan bättre och mer spännande.” har han sagt vid ett flertal tillfällen och det är svårt att säga emot.
Faktum är också att alltefersom hans assistenter tar över andra lag växer Babcocks nätverk över ligan. Via sina förra adepter skaffar sig demontränaren uppgifter om konkurrerande lag, spelare och annat han bör tänka på inför matcher. Så länge hans forna adepter inte ställs direkt emot Babcocks Detroit flödar informationen fritt.
Mike Babcock förväntar sig alltid det bästa av sina spelare. Hans mantra är ”If you’re not getting better, you’re getting passed.”
Och han lever som han lär. Hans dag börjar 5:50 då han går upp och åker direkt till Red Wings träningsanläggning för egen fysisk träning innan han tar sig an arbetsdagen, vare sig det är matchförberedelser eller frivilliga träningar.
Han ställer oerhörda krav på alla i laget. Om en spelare som Jakub Kindl, som är relativt ny i ligan, gör ett misstag som kostar laget matchen blir han inte utskälld. Men han kan vänta sig ett samtal på tu man hand med sin coach. Det gäller alla. Spelar man för Mike Babcock har man förväntingarna att alltid göra det som krävs. Men han hänger sällan ut någon framför hela gruppen.
Mot nya äventyr? (Foto: toontownsports.com)
Bedrifter
Även om han ”bara” har en Stanley Cup-titel så är Babcocks titelskåp svårslaget. Han är den enda coach som är med i The Triple Gold Club (OS-guld, VM-guld och Stanley Cup-titel som tränare) och det säger en del. Babcocks vinster i listform:
– Stanley Cup (2008, Detroit Red Wings)
– OS-guld (2010 & 2014, Kanada)
– VM-guld (2004, Kanada)
– JVM-guld (1997, Kanada)
– CIS University Cup (1994, Lethbridge Longhorns)
Framtiden
Som jag skrev i inledningen fick Babcock igår (fredagen den 8 maj) tillåtelse att prata med andra lag. Det behöver inte betyda att han lämnar Detroit. Men på något sätt tror jag att det är precis så det kommer att sluta. Det var nämligen inte så att Ken Holland (Detroits GM) gav honom tillåtelse bara sådär. Enligt insatta källor hade demontränaren själv bett om att få kolla runt på marknaden.
Han behöver en ny utmaning och vill se sig om. Han säger själv att pengarna inte är det viktiga och det tror jag på. Han vet nämligen att han kommer att få riktigt bra betalt (det surras redan om en årslön på över fyra miljoner dollar). Utmaningar finns det, hur som helst, gott om:
Edmonton Oilers behöver en helt ny framtid och med nye General Managern Peter Chiarelli och superlöftet Connor McDavid finns det något intressant där. Det ger Oilers ett rejält hopp i ombyggnationen.
Toronto, ligans svåraste lag att träna, bjuder på en enorm utmaning. Här skulle Babcock få bygga ett helt nytt lag. Men Leafs saknar en bra draftposition och kommer därmed inte att plocka hem något, på förhand, superintressant till hösten. Leafs har själva sagt att man räknar med en ombyggnadstid på uppemot sju år.
Philadelphia Flyers är ett annat lag som letar nytt och de sägs också ha Babcock högst upp på önskelistan. Kanske kan det vara något?
Buffalo Sabres sparkade Ted Nolan efter en säsong där lagledningen själva såg till att laget hamnade sist i ligan i hopp om att få förstavalet i årets draft. Nu fick man andravalet och därmed kommer årets andra superlöfte, Jack Eichel, att hamna i Sabres till hösten.
St. Louis Blues skulle kunna vara ett lag som kickar sin coach. Ken Hitchcock har inte guidat laget längre än till förstarundan på tre år trots mycket bra spel i grundserien. Även San José Sharks letar ny coach. Likaså New Jersey Devils och jag skulle inte bli förvånad om Pittsburgh Penguins snart letar efter en ny tränare också.
Marknaden ligger för Babcocks fötter och han kan välja och vraka. Ett som är säkert är att så länge han är på marknaden kommer inget lag att presentera en ny tränare. När Babcock har gjort sitt val kommer de andra tränarna att få sina erbjudanden.
Ingen vill missa chansen till NHL’s bäste coach.
————————–
Källor:
Wikipedia
http://www.sportsnet.ca
http://www.wingingitinmotown.com
Open Ice 